• Vardag

    Från 30 grader till syndaflod

    Regnar du också bort? Alltså vad hände med vår sommar? Men det är väl det här som är typisk svensk sommar, kanske. Jag är tacksam för de varma dagarna vi fick men det här ösregnet och kalla nätterna känns inte speciellt ”juli”, liksom. Plus då det lilla faktum att det regnar in i vårt hus. Lite fisigt, faktiskt. Vi skulle hittat på något att göra idag men eftersom vi är fattiga den här månaden så var enda alternativet att åka ut till något naturreservat och det skiter sig ju med det här vädret, dessvärre.

    Nåväl. Nu ska jag dricka sjuhundraelfte hinken med kaffe för idag. Resten av huset sover/tittar på Netflix så jag sitter här med min tristess. Aja. Vad är väl en bal på slottet.. Eller nåt.

  • Hemester,  Vardag

    Badpremiär!

    Hallå där! Idag var jag och gubben på dejt minsann. Vi hittade en alldeles ensam plats där vi kunde sitta och myspysa i våra campingstolar, dricka kaffe och bada. 100% privatliv hade vi också så den här bönan badade i baddräkt för första gången på 15 år. Det du! 🙂

    Alldeles underbart ställe. Vi blev till och med sugna på att komma dit med campinggrejer och sova över. Så vacker skog och sjö och massor med ensamhet, precis som det ska vara. Fast nästa gång tar vi med oss djungelolja, tror jag. Varenda insekt med förmågan att bita hål på mig gjorde det också. Men det gjorde ingenting! Jag släppte ut håret, njöt av sol och vind på min hud. Gamla minnen som forsade tillbaka. Jag blev helt nostalgisk. Svenska skogar är det bästa. Vår natur.

    Är det något jag är tacksam för så är det att vi bor som vi gör, med naturreservat och fantastiska skogar alldeles runt knuten. Jag tror jag hade blivit galen om jag bott kvar i Stockholm, alltså. Hur kan man föredra storstan framför sånt här magiskt?

  • Vardag

    Men vart försvann jag nu då?

     

    Hejsan! Gissar att det inte bara är jag som smälter bort här? HJÄLP, säger jag bara. Trots det ska man ju måla utemöbler i värmen, för jag är tydligen en sån där som gillar att plåga sig själv. Jajamän. Dessutom har jag haft total blogg-ångest. Varför, kanske du undrar? Eller inte, men jag kommer ju berätta ändå. Höhö.

    Jag har liksom känt lite sådär att vad är det för poäng egentligen? Ingen läser ju ändå. Eller jo, men tysta är ni. 😉 Plus att jag nu satt mig på WP och det kommer kosta när det väl ska förnyas. Snålisen tog över. Sen tänkte jag att nä. Vill jag blogga så ska jag göra det. Det jag däremot ska göra är att:

    • Skita i alla onödiga kategorier som ändå ingen är intresserad av, som t ex bloggtips. Bara behålla det som är personligt och JAG.
    • Fatta att jag är värd förnyelsen av domänen och webbhotellet, jag köper aldrig någonsin något till mig själv. Alltså nästan pinsamt sällan. Jag har otroligt svårt att unna mig saker, vilket jag antar bottnar lite i sketen självkänsla och rädsla att ta plats.
    • Strunta i allt vad samarbeten och annonser heter. Det är bara en onödig press och det dödar lusten till att blogga. De samarbeten jag gjort måste ju stå kvar såklart, men annars bryr jag mig inte ett dugg om nya.

    Så är det med det, go’ vänner. Jag vill hitta tillbaka till mitt gamla blogg-jag. Så kan man väl sammanfatta det hela. Jag saknar det, helt enkelt. 🙂

  • Livet i omstart,  Vardag

    Dags att börja jobba på körkortet!

    Hejsan! Vilken intensiv dag det vart igår. Vi hade grejer att göra HELA dagen. Möte på banken, frisörbesök, besikta bilen (gick igenom helt utan bekymmer, tack och lov!), handla och sedan handledarutbildning på körskolan här i Lindesberg. Lilla jag måste ju skaffa körkort. Hon på skolan pratade om att det är viktigt att ha sin egen motivation och inte känna sig pressad av ”yttre krafter” men jag både vill och vågar inte samtidigt. Jag vill verkligen för att bli självständig och såklart rätt markant öka jobbchanserna, men samtidigt är jag skiträdd för att köra en maskin större än en elvisp. Så detta blir spännande! Men jag får ta ett steg i taget, och som hon beskrev det så ÄR det normalt att vara nybörjare och inte kunna ett skvatt, inte ens våga titta på vägen utan stirra på motorhuven typ, så det gäller att handledaren (min man alltså i vårt fall) är pedagogisk och har tålamod, och minns hur det var att själv börja, innan allt blev rutin.

    Nu väntar vi på hans tillstånd och sen kan vi dra iväg. Jag har mitt körkortstillstånd fixat sedan tidigare så det är inget vi behöver trixa med.

    Kan tillägga också att jag var äldsta eleven där. Alla andra i min ålder var där som handledare till sina ungar.. Lite smått skämmigt faktiskt hur inte långt man kommit in i vuxenlivet.. :O