• Hälsosnack,  Härlig mat för kropp & själ

    Gårdagens!

    Det vart inte så fisigt igår med käket, faktiskt. Höll bra balans. Såg till att äta grönisar till måltiderna också, och drack 2 liter vatten. Jag åt 2 mindre bra mellisar, men som någon sa i en podd jag lyssnade på imorse så kan det ta 6-12 månader av att äta regelbundna, bra och rejäla måltider innan kroppen och hjärnan förstår att ”vi är inte i bantningssvält nu så slappna av!” och hetsätandet och fixeringen vid mat avtar. Så jag MÅSTE bara ha tålamod med mig själv.

    Idag började jag med mackor och åt mackor till mellis nu när jag vaknade efter en tupplur, inte direkt optimalt. Min första reflex var att skita i lunchen då eftersom jag nu ”ätit så kaloririkt” men jag tog fatt i mig själv och påminde mig om att det är just det där jag måste motarbeta, som är så farligt. Så nog ska det bli lunch! Vet inte vad ännu, dock..

    Så ja. Jag kommer inte dela med mig av ”min dagliga meny” här varenda dag, jag bara kände för att posta detta för jag kände mig lite stolt. Första dagen på länge då jag inte levde på ostmackor med 2 kilo margarin på och kakor hela dagen! 🙂

  • Hälsosnack

    Att ta tag i hälsan helt ensam

    Funderar och planerar. Jag försöker komma på tydliga regler för mig själv, mål och matidéer. Jag vill få det så tydligt som möjligt vad som gäller så jag slipper kämpa med att välja och vela varje dag. Och ja, jag tog alldeles för mycket kaviar..!

    Hello! Här kommer jag igen med min positivitet. 😉 Skämt åsido. Ibland känns det lite som om man kämpar i motvind (eller rättare sagt i en orkan) när det gäller det här med vikten och hälsan. Det är inte särskilt enkelt för en med kronisk fetma, matmissbruk och allmänt sketet psykiskt mående att ta tag i sig själv när man står ensam. Huset är fullt upp till skorstenen typ med kakor och skit. Samtidigt så får man blickar ibland när jag också äter ett par bitar av den där kakan. Eftersom jag ska ju egentligen inte äta sånt, säger både diabetessköterskan, min hälsa, min kropp och vanligt hederligt vett. Så jag skäms. Men varför får jag inte stöd då, kan man undra? Varför måste allt sånt skräp och låtsasmat finnas här hemma i skåpen? Om det nu är så viktigt att jag tänker på min hälsa så vore det kanske inte så dumt att stötta mig också. Nu dricker ju inte jag alkohol, men om jag hade haft en partner som hade svårt att hantera spriten, så hade jag inte ens haft alkoholfri päronläsk hemma (påminner ju lätt om cider!), för det vore rätt svinigt av mig, faktiskt. Om jag nu var tvungen att supa så hade jag kunnat göra det någon annanstans. Respekt, liksom. Hänsyn.

    Jag vet inte, jag. Samtidigt känner jag att jag inte kan kräva av andra att de ändrar på sin kost för min skull, de här problemen är ju mina.. Men jag hade ändrat mig om det var min partner som hade det kämpigt med maten. Jag hade gått all in och joinat honom på hans viktresa, till och med. Lagat rätt mat, fixat hälsosamma matlådor, försökt att göra det roligt och fint. Absolut inte handlat hem sådant som han inte kan kontrollera sig kring. Because, respekt. Och det är väl roligare att göra saker tillsammans, tänker jag.

    Nu ska jag sluta gnälla. 🙂 I slutändan så står man där själv med sina problem, så är det tyvärr. Det är bara jag som kan ändra på mig själv, och jag får väl acceptera motvinden, helt enkelt. Lära mig att jobba runt den.

  • Hälsosnack

    Matdagbok och lite annat kul för att få ordning

    Skriva matdagbok

    Good morning! Som jag tjötat om innan så räknar jag inte kalorier, aldrig NÅNSIN mer. Fy fan, på ren svenska. Vill man skaffa sig ätstörningar så är en svältdiet med kaloriräkning ett bra sätt att aldrig mer se på mat positivt igen..

    Hur som haver. Jag är inne på att köpa en mealsizer (ett sånt där måltidsmått) men de är så hutlöst dyra! 170 spänn för en bit plast. Jag har dock inte bestämt mig för att INTE köpa en, jag bara avvaktar i ett par dar och känner efter. Vill inte ha en massa impulsköp, tackar så mycket. Än så länge har jag fixat med matdagbok, veckosammanfattning och lite idéer på rätter som jag skrivit ut. Jag testar det här ett tag och ser vad som händer. Jag har ju fortfarande kvar mina ”nevers” enligt Never Binge Again, så oavsett hur det här går så har jag ingen ursäkt för att spåra ur. Och jag har all anledning egentligen att hoppas på det här och verkligen satsa, för det är ju GRATIS, vad 17! Det positiva med en mealsizer är att du i princip MÅSTE äta även grönsaker och det är jag skitdålig på. Jag vet ju på ett ungefär hur stora portionerna ska vara men det praktiska med en sån där vore ju att jag får i mig betydligt mycket mer grönisar, vilket jag ju behöver.

    Och du som läser det här.. Snälla gör mig en tjänst. Börja aldrig banta och kaloriräkna. Pretty please. Det SUGER att få slåss med ätberoende och sjukt pendlande vikt resten av livet. Det heter KRONISK fetma av en anledning.. Jag hade rätt stabil vikt innan jag började banta, bara 9 kg övervikt efter graviditeten (jag gick visserligen ner direkt efter förlossningen till min innan-vikt, men gick upp av att sitta hemma och inaktiv med två små bebisar) och min kropp och hälsa är förstörda för att jag lurades av den äckliga bantningshetsen som styrs av de kvinnliga skönhetsidealen.. Jag hade hellre fortfarande haft mina 9 kilon ”too many” och mått bra i en frisk och viktstabil kropp. Nu slåss jag mot ätberoende sedan 17 år tillbaka och 30-40 kg övervikt som alltså är klassat som kronisk fetma, en SJUKDOM, istället.

    Bara ta hand om dig själv, lev och var glad! 😀

  • Hälsosnack,  Viktnedgång

    Det är en kamp detta, att sluta överäta

    screenshot_20200516-104742~26653888506143750919..png
    screenshot_20200517-084139~28812178256885705854..png

     

    Men det finns ju hjälpmedel. Jag tycker att det är bättre ju enklare det är. Appar där man räknar kalorier och så vidare går bort direkt. Det stressar mig bara. Jag har googles anteckningsapp i mobilen och där har jag mina ”nevers” och mina ”always”. Väldigt få och okomplicerade regler och de handlar inte om vad jag ska äta (förutom det här med sockret då) utan hur. Det är viktigast för mig tycker jag för mitt problem är just i beteendet.

    En annan kompis just nu är Fitnessblender där det finns träning för alla nivåer, och det gratis, dessutom.

    Konstigare än så har jag det inte just nu. Det heter ju att vansinne är att göra samma sak igen och igen och förvänta sig olika resultat. Det är egentligen en bra sammanfattning av det som jag skulle kallat ”min viktresa”. Tröttna på övervikten, börja räkna kalorier, minska och minska på mängden mat, tröttna på att vara hungrig hela tiden, svulla, gå upp till startvikten igen. Hur många gånger har man inte gjort hela den cirkusen..? Nu testar jag något nytt.

    Veckans underbara:

    The Phantom of the Opera. Inte vilken som helst utan den med Gerard Butler. No comments, amiright? Titta bara på detta och säg mig om du inte smälter som smör i solsken:

     

     

    Veckans BLÄ:

    Det är såklart Paolo och hans så kallade ”första gången”-sexköp. Vem tror på det? Hur dumma tror han att människor är? Bara att önska ett bättre liv för hans tjej. För lägre än sådär kan man knappt sjunka. KÖPT SAMTYCKE ÄR INTE SAMTYCKE. Det är ett ÖVERGREPP. Det är skrämmande hur många karlar det finns som inte förstår det..?